Per Hellqvist om IT-säkerhet och sånt

You are watchingFör det mesta anlitas jag att prata om hur hotbilden på Internet ser ut och vilka metoder elakingarna använder för att komma åt dig. Men ibland får jag göra annat. Förra året när jag höll en keynote-presentation på Sundsvall42 konferensen och valde jag att prata om “Personlig integritet och vad ‘de’ gör för att du inte ska ha någon”. Det var mycket lätt att hitta material om det, det mesta skrivs det om i tidningarna dagligen.

Det är ett ämne som vi här i Sverige är oerhört ambvivalenta till. Antingen upprörs man av det och tycker det är otäckt eller också är man helt likgiltig. Efter presentationerna kommer det alltid fram personer för att fråga saker eller vädra personliga åsikter. Jag tycker alltid det är intressant att lyssna till andras åsikter. Denna gång var inget undantag. Det kom fram en blek dam som berättade oerhört jobbiga personliga upplevelser från hennes ungdom i Ryssland. Efter henne pratade jag med en herre som tyckte att hela presentationen var larvig. “Har man inget att dölja har man ingenting att vara rädd för” sa han. Må så vara, men man behöver inte ha något att dölja för att ha något att skydda.

Sista samtalet fick jag med en herre från ett av de största nordiska företagen. Han kommer ursprungligen från en helt annan del av världen. Han berättade att min presentation var helt ointressant för honom. “Oj då, vad tråkigt” sa jag “tycker du att jag var fel ute?”. Eftersom det är oerhört viktigt för mig att ha så korrekt information som möjligt i mina presentationer är feedback av denna typ verkligen intressant. “Nej” sa han, “Det är bara det att det är ett så fruktansvärt I-landsproblem det där”. Det visar sig att där han kommer ifrån bryr sig ingen om det där med avlyssning, övervakning och allmänt intrång i den personliga integriteten. De är mer intresserade av att komma levande hem från matbutiken.

Jag blev alldeles paff. Klart han har rätt. Alldeles väldigt rätt. Det är såklart ett lyxproblem att oroa sig för att staten tar sig alldeles för mycket rättigheter gentemot oss medborgare om alternativet är att oroa sig för hur man ska få barnen levande till och från skolan.

Men å andra sidan kan vi inte sluta bry oss bara för det.

Helle Klein skrev följande som politisk chefredaktör i Aftonbladet:

“Gränserna för vad som är förenligt med demokratins och rättsstatens principer flyttas nu med rekordfart. Terrorlagar som sätter grundläggande mänskliga rättigheter på spel införs i land efter land. I rädslans kultur går det kritiska tänkandet om intet.”Det är just det sista det handlar om. Om vi hålls rädda går vi med på allt möjligt. Efter attackerna mot World Trade Center verkar alla medel vara tillåtna och stater tar alla möjligheter att få reda på mer om sina medborgare. Är det något som är ett maktmedel så är det information. Ju mer man vet om något desto lättare är det att hålla det i schack. Allt under parollen – stoppa terrorister.Och hur kan man säga emot ett sådant argument? Är man för terrorister om man är emot intrång i den personliga integriteten? Jag tycker inte det. Jag är såklart emot terrorismen, vilket i mitt tycke är ett av de lägsta sätten att uttrycka sina åsikter.

Vad jag är emot är det slentrianmässiga insamlandet av information om mig. Läs mer om “ändamålsglidning” så förstår du kanske.

Jag läste just i tidningen om en ny beredning som, ett och ett halvt år efter den förra, återigen kommit fram till att teleoperatörer och ISP’er måste spara information om alla du ringer, SMSar eller e-postar. Inte själva mejlen eller innehållet i telefonsamtalet/SMSet, utan de vill veta vem som kontaktar vem. På så sätt kan de bygga upp ett slags mönster över vilka som har kontakt med vem. Om någon i nätverket blir misstänkt för något så kan man ju snabbt försöka isolera individen genom att bevaka personens bekanta. “Kanon” säger du kanske, sätt åt dem bara.

(Uppdatering: E24 har en mer utförlig artikel )

Men, tänk till igen. Om någon du känner i sin tur känner någon som är inblandad i något oegentligt så innebär det att även du kommer övervakas mer noga. Låt oss titta lite närmare på lite olika förslag i ämnet samt saker som redan är beslutat:

Förslag:

(Notering: BRU står för “Beredningen för Rättsväsendets Utveckling”)

BRU föreslår att polisen ska få tillgång till ett nytt tekniskt hjälpmedel, hittills enbart använt av Säpo, som gör det möjligt att kartlägga all mobiltelefontrafik inom ett visst geografiskt område. SOU 2005:38.
BRU föreslår också att tvångsmedlet ‘hemlig teleövervakning’ breddas till att även omfatta lokalisering (det vill säga, den misstänktes geografiska position i realtid).

Aha? Så SÄPO har ett verktyg som kan avlyssna ALL mobiltelefoni inom ett visst geografiskt område? Vad detta från början innebar är inte så svårt att tänka sig. Man har Figge Fuling som ska träffa någon på stan. Då avlyssnar man all mobiltrafik för att se om man kan hitta något samtal mellan honom och någon medbrottsling. Kanon. Vad det också innebär är att du blir avlyssnad bara genom att befinna dig i fysisk närhet av en brottsling.

I samma departementspromemoria föreslås ännu ett nytt tvångsmedel, ‘husrannsakan via elektroniska kommunikationsnät’.

Spännande. Så, de vill… vad? Bryta sig in i datorn via Internet och leta efter spår av brottslig aktivitet? Lycka till.

Redan beslutat:

Riksdagen har beslutat att polisen får ta DNA-prov på en person som är skäligen misstänkt för ett brott som kan ge fängelse. Polisen får också, om speciella omständigheter råder, tvångsmässigt ta DNA-prov även på en person som över huvud taget inte är misstänkt för brott.

Oj då. Jag hoppas att nån kan tala om vilka “speciella omständigheter” det är det handlar om. Och vilka skulle de omständigheterna vara som gör att poliser vill ta DNA-prov (läs: stoppa in en tops i munnen på dig och ta salivprov) på personer som inte alls är misstänkta för något?

Dessutom har man beslutat om att svensk polis får hjälpa utländsk polis att genomföra hemlig telefonavlyssning och hemlig teleövervakning i Sverige.

Ok, säger du kanske fortfarande, så vaddå? Har man inget att dölja har man inget att vara rädd för.

Men det handlar inte om det. Det handlar om din grundlagsskyddade rättighet till ett privatliv och personlig integritet. Vi titta på vad lagen säger:

“Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.” Regeringsformen, 1 kap, §2 (Sveriges grundlag)

“Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.” Regeringsformen, 2 kap, §6 (Sveriges grundlag)

Läs det igen och fundera på det jag skrivit ovan. Räcker inte Sveriges grundlag för att du ska tycka att mycket av det som nu händer är olagligt och rättsvidrigt? Ok, jag toppar med artiklarna 3, 9 och 12 ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter:

Du avgör. Hur mycket privatliv är du beredd att avstå från? Var går din gräns? Eller låt mig fråga så här: Stänger du toalettdörren när du går dit?

Är du intresserad av att höra mer om detta så kommer jag hålla denna presentation på förmiddagen på Tekis-träffen i Västerås den 20 november.

Jag avslutar med ett citat från Benjamin Franklin:

Those who would give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

Taggar: Allmänt, Framträdanden, Läsvärt, Personlig integritet

Kommentarer

En kommentar to “Var går din gräns?”

  1. any1 on November 7th, 2007 18:31

    “He who sacrifices freedom for security deserves neither” – Benjamin Franklin

Lämna en kommentar

Du måste vara inloggad för att lämna en kommentar.