Per Hellqvist om IT-säkerhet och sånt

I morse grät jag

28 Sep 2007

Detta inlägg har ingenting med IT-säkerhet att göra. Läs ändå.

Läkare utan gränsers loggaI mitt jobb reser jag en hel del periodvis. Just nu tillbringar jag ett par dar i Göteborg till exempel. Då får man möjlighet att i lugn och ro läsa en morgontidning. Idag valde jag Svenska Dagbladet. Jag hade precis bläddrat upp ledarsidan när något fångade mitt öga. Det var en bild som var lite svår att tyda. När jag tittade närmare var det en bild av en påse i nån slags matmetall. Namnet på påsen fick mig att småle; “Plumpy Nut”… ja, det måste man nog vara för att köpa en sån tänkte jag och började ögna igenom texten lite lätt. Det visade sig att texten var en ganska ordinär text (ursäkta herr redaktör) om undernärda barn och fattigdomen i världen och om Läkare utan Gränsers enormt viktiga arbete. Artikeln tog upp deras pågående kampanj där de bland annat placerat ut träkistor i barnstorlek i Stockholm.

Plumpy Nut är en påse med jordnötskräm berikad med mjölk och vitaminer. Barn gillar såklart smaken och påsformen är enklare och mer hygienisk än torra näringskex eller pulver som måste blandas med rent vatten, vilket det råder en skriande brist på i många länder. Plumpy Nut används för att få i barn som är så undernärda att de inte orkar äta riktig mat nog med energi och näring för att försöka vända på spiralen och förhoppningsvis undvika döden just denna dag.

Plumpy nut omslagspapper

Plötsligt zoomade jag in på en liten detalj på bilden av påsen: “1 sachet=500 kcal” (1 påse= 500 kilokalorier). Herrejesses!? Är det 500 kcal som håller ett barn levande ytterligare en dag? Är det innehållet i denna lilla påse som är skillnaden mellan liv och död för dem? Själv har jag svårt att hålla mig under 6000 kcal när jag är på resande fot (jag borde ligga på 3000-4000 för att undvika IT-mage). 6000 kcal är vad en elitidrottare borde äta under en hård träningsperiod.

500 kcal… det mostsvarar en liten semla eller en halvliter läsk med chokladboll framför TVn. Det är också skillnaden mellan liv och död för ett barn.

Barn med Plumpy nut

Jag tittade ned på min frukosttallrik med ostfrallor med leverpastej, prinskorv, köttbullar och uppskuren färsk frukt och grät inombords.

Klicka nu här: Läkare utan gränser
Klicka sedan här: UNICEF
Klicka sedan här: Rädda Barnen

Senare i samma tidning står det om den katolske ärkebiskopen i Mocambique, Francisco Chimoio. Han verkar tro att kondomer tillverkade i europa medvetet är infekterade med HIV-viruset för att döda afrikaner… Normalt är jag inte en våldsam man, men vissa förtjänar en käftsmäll!

Taggar: Allmänt

Kommentarer

En kommentar to “I morse grät jag”

  1. Ingela on September 28th, 2007 10:10

    Om man inte blev berörd av ovanstående text så vet jag inte vad människan är på väg. Att bli Världsförälder ger en så mycket tillbaka (är själv det sedan 3 år tillbaka) med små medel kan man göra underverk och göra världen till en bättre plats! framförallt för barnen som är vår framtid.

    och ang ärkebiskopen i Francisco Chimoio… man blir ju mörkrädd!

Lämna en kommentar

Du måste vara inloggad för att lämna en kommentar.